Josefin Holmström

De tre står i en triangel. De ser, åtminstone på håll, ut att veta vad de gör. Isdubbarna lyser röda kring den längstes hals. Den kortare står med handen på en gammal militärspark. Den allra kortaste och yngsta, med flammande hår under en blå mössa, hon håller en skidstav med vilken hon prövar sig fram. Jonathan, David och Gertrude, i den ordningen.

En morgon anländer ett kuvert med besked om att Gertrude beviljats forskningsanslag för en resa till Antarktis. Hon är själv förvånad, hade väntat sig avslag. Kort därefter läser hon Robert Scotts omtalade dagböcker från den expedition som slutade i katastrof då han nådde Sydpolen kort efter Amundsen och sedan omkom under hemfärden.

Dagböckerna tar snabbt en allt större plats i Gertrudes liv. Hon fascineras av sydpolsforskarens tid, den fullständiga offermentaliteten och att vara fångad av sitt eget öde. Samtidigt närmar sig hennes egen expedition med en stigande känsla av förväntan och oro. Hon ser fram emot att träffa Jonathan, som ska medverka vid expeditionen, och bestämmer sig för att aldrig mista honom igen. Men där finns också minnet av hans bror David, av kärleken, avundsjukan och inte minst katastrofen den gången de stod i en triangel redo att korsa den frusna fjorden.

Så en dag lämnar Gertrude sin sista anhalt Kapstaden och beger sig tillsammans med expeditionen mot Antarktis.

Josefin Holmströms debutroman handlar om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Att vandra över isen i de berömdas fotspår, varav vissa aldrig återvände hem. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i.

Romanen innehåller citat och situationer ur Robert Falcon Scotts Journals. Fakta kring polarforskarnas liv från Sue Limb och Patrick Cordinglys Captain Oates: Soldier and Explorer, Apsley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World och Herbert Pontings fotografier. (Och från Geraldine McCaughreans polarroman för ungdomar, Det vita mörkret, kommer idén om att låta Gertrude konversera med en polarhjälte på isen.)

Det är i mitten av 1800-talet, en pojke föds blind och han tas om hand av en kvinna som ger honom ett namn: Samuel. Under pojkens uppväxt i norra Sverige sker så två underverk: först inser prästen i bygden att pojken har läshuvud och sedan återfår pojken på ett mirakulöst sätt synen.

Vägarna leder den begåvade studenten till Cambridge, där han blir vän med en blivande arvtagare till ett familjeimperium. Tillsammans utför de fysikaliska ljusexperiment som Samuel menar kan revolutionera världen.

Josefin Holmströms nya roman är en berättelse om mörker och ljus, om vetenskapliga upptäckter och faror, om kärlek och tro på det ofattbara.

Nyskrivet förord av kritikern och forskaren Josefin Holmström till Henry James Porträtt av en dam.

Om Porträtt av en dam:

Isabel Archer avvisar den ene mannen efter den andre. Med arvet efter en rik släkting kan hon uppfylla sin dröm om ett självständigt liv. Hon reser till Florens där hon träffar konstsamlaren Gilbert Osmond. Han har charm och smak, men det är också allt hon vet om honom. Trots vännernas avrådan säger hon ja när han friar. Till skillnad från andra, låsta i konventioner, ger Osmond intryck av att vara fri. Fast vad ska egentligen Isabel med hans frihet, när hon har sin egen?
Isabel Archer är en av litteraturens mest omtalade kvinnogestalter. Det sätt Henry James gestaltar henne, utan analys, enbart genom hennes levande uttryck, gör Porträtt av en dam till en av litteraturhistoriens mest innovativa romaner.

Nyskrivet förord av kritikern och forskaren Josefin Holmström till Virginia Woolfs Samlade noveller.

Om Samlade noveller:

»I det museum som litteraturhistorien utgör har Virginia Woolf verkligen fått sig inrättat ett eget rum - Joyce får nöja sig med att dela rum med T. S. Eliot.« | BERNUR

När Virginia Woolfs noveller och prosaskisser gavs ut i samlad form innebar det första publiceringen av så många som 17 texter. Tillsammans med klassiska noveller som »Kew Gardens«, »Tecknet på väggen«, »Måndag eller tisdag« och »Spökhuset«, finns här skisser som visar ett av den engelska litteraturens största författarskap i tillblivelse.
De äldsta texterna skrevs redan 1906, de senaste kort före hennes död 1941. Läsaren följer kronologiskt utvecklingen av Woolfs unika stil, den »medvetandeström« som blev tongivande för hela den modernistiska eran.

"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgångspunkten är den fråga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?

Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?

För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.

Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."
Josefin Holmström